limon

Dagarna går så fort! Nicholoas är redan 2 veckor!
längtar tills man får se hans framsteg men ändå vill man att han alltid är såhär pytteliten
På BVC i måndags mätte han 51 cm och 3310 gram så visst växer han lillgrabben!

har vi sovit tills nu. eller vi har sovit från klockan 12 tills nyss eftersom att natten ägnades åt, ja just det, amning. tror han vill öka produktionen ytterligare för han tutta på som bara den, och förbannad blir han när det inte rinner in i munnen tillräckligt fort också. vid elva i morse så kändes brösten som tomma mjölkpåsar och han fick flaska, rapa högljutt och somna som en fura. jag själv var inte sen att följa hans exempel.
 
igår promenera vi ca 2 mil! dock resultera det i skavsår så vi får se hur det blir med powerwalking idag. strax över 10 kg har försvunnit så nu är det "bara" ca 15 kg kvar att göra sig kvitt med! +25kg av gradiviteten alltså. då åt jag nyttigt under hela grav, träna på gym till månad 7, promenera och gick på vattengympa varje vecka. blir nog några till kg mindre när restrerande vätska försvinner ur kroppen, men bara karpaltunnelsyndromet flyger åt helvete är jag helnöjd, är nästan värre nu efter förlossning! men magen går tillbaka lite mer varje dag, dock så trodde jag att klarat mig från bristningar på magen. men man går ALDRIG säker sålänge man har krabaten inneboende. mina kom nämligen under förlossningen! 

men  jaja,  who care.. man kanske är lönnfet, lite tigerrandig, har totalt livlöst hår, doftar eau de bröstmjölk, är blekare än en rakad isbjörn, har ammningsfrossa/svettningar och hy som en pubertetspojk. men vad gör det egentligen när man har en sådan liten underbart perfekt varelse hos sig? han är värd allt


2 dygn gammal